Hästar vi minns...
Abba
Född -
Importerades från England med Flower Power (Blomman), Domino och Texas Rose när ridskolan startades 1977. Under 70-talet fanns det inte så mycket ponnyer i Sverige så då var det vanligt att man importerade från England där det kryllade av ponnyer.
Abba och Blomman var ridskoleelevernas skräck - de var riktigt sura och elaka i boxen (alla ridskolans hästar stod ju i box första åren). För den modige som inte lät sig skrämmas var dock Abba en ponny som älskade att gosa och mysa. Hon var lite lat att rida men väldigt mjuk att sitta på i traven.
Bild och text inskickat av Sara Johansson.
Aberdeen
Född 1992
e.Acapulco Gold - Bonaparte
"Abba" var ett sto på 165 cm som kom till oss hösten 2001. En känslig häst som är pigg och trevlig att rida med stor hoppkapacitet men het på hinder. Hon var mycket omtyckt bland de mindre stalltjejerna då hon var jättemysig och tyckte om att bli ompysslad.
"Abba" såldes till Piteå i mars 2004 pga att hon inte trivdes med många olika ryttare.
Achibora xx
Född -
Achibora ("Twister") var en fullblodsvalack som Sofia Lindkvist tävlade i dressyr. Så här minns Sofia honom:
"När jag först hörde talas om Twister som han kallades, fick jag inte en så bra uppfattning – vad som kom att ändras till en uppfattning om den mest underbara hästen jag någonsin träffat. Det talades om att han var svårriden, hade lätt att busa och var bråkig i galoppen.
Det var början av terminen och vi hade möte om vilka hästar vi olika dressyrryttare skulle tävla. Jag visste inte vem jag ville tävla, jag hade inte ridit så många olika än.
Resultatet blev att jag istället skulle provrida både Kamira och Twister innan jag bestämde mig. Första gången jag red honom var ingen bra upplevelse, vid första galoppfattningen var det nära att han skickade mig rakt över ridbanan för att tugga sand, men han misslyckades med sitt försök.
Plötsligt blev Twister halt och jag började automatiskt tävla Kamira. Det kändes aldrig riktigt bra med henne och när Twister blev frisk bestämde jag mig att prova honom istället, något jag inte fick ångra. Ju mer jag red honom, ju mer förtjust blev jag i honom. De där bockningarna han roade sig med vid galoppfattningarna förstod jag mycket snart bara var ett av hans geniala bustrick och försök till att smita undan jobb. När man väl lärt känna honom var han så underbart fin och gjorde allt man bad om.
Hans sista sommar blev en av de bästa somrarna i hela mitt liv. Ett av de bästa minnena var när vi var och badade. Känslan av att sitta på honom barbacka och han travade med höga knän fram i vattnet var oförklarlig. Han fick kallsupar hela tiden eftersom han doppade hela näsan i vattnet! På hemvägen satt jag barfota på honom med dinglande fötter och hoppades att känslan skulle hålla i sig för resten av livet.
Sista veckan innan han gick bort hade jag honom helt själv, som min egen häst.
Det är jag evigt tacksam för, att jag fick äran att vara med honom den sista tiden han var i livet. Jag kommer aldrig att glömma dig hjärtat, du är det bästa som någonsin hänt mig. Sov så gott, vi ses i Nangijala. /Sofia"
Fotograf: Kajsa Holmbom
Ajax
Född -
Anni Carlsson har skickat in bilden på Ajax och skriver:
"Det var han jag först lärde mig rida på under ett ridläger 1987 och 1988 tror jag det var. Tror jag var nästan kortast av alla i gruppen å han var störst. Första året fick vi välja, visste inte vem någon var så jag fick han som vart över. Men han charmade mig helt redan första dagen och har älskat honom sedan dess. Han såldes sedan något år senare. Saknat att inte veta vad som hände honom".
Anemon
Född 1990e.Anart - Magini
Anemon var ett litet sto - 161 cm och tävlade en del i hoppning. Hon fungerade bra för både nybörjare och mer avancerade ryttare, så länge hindren inte blev allt för höga. I dressyren fick man jobba en del med henne men när hon väl lossnat var hon riktigt trevlig och kunde bl a galoppombyten. I spiltan kunde hon ibland vara lite grinig när man ska göra i ordning henne. Men när man lärt känna henne kunde hon vara riktigt gosig.
Anemon
You didn’t know you were going to die soon.
Animals are not supposed to know.
How would it feel to let you go
Because I knew and so
I wondered all those times
While walking in the forest by your side
Would you come back, would you survive…
And when I looked into your deep dark eyes,
So beautiful, so warm and wise,
I saw the tameless soul once running wild
In endless fields, but may be in another life…
Was it all that you have been dreaming
Of the right to choose your way of living…
I hope you’re free there under or above
I promise to remember you with all my love,
Because you let me fly with the elegance of yours
Though I wish you were the one to choose the course.
Thank You for teaching me to trust another species,
To be closer to nature’s energy unleashed.
I still can’t believe you are forever gone,
My beautiful friend Anemon.
//Stella (2009)
Bobby
Född -Brunhilde
Född 1988Korsningsponny.
"Brunis" var en stor D-ponny på 148 cm som numera gick på lektioner med de stora hästarna. Hon harde tidigare tävlat lite i hoppning men senare var hon med att vara lektionsponny.
Fabian
Född 1990Fabian, som vi lånade av familjen Kempe, är stallets minsta häst. Han var en busig liten krabat som gärna bockade i galoppen. Han var även specialist på att rymma ur hagen och ggick då gärna in i de andra hagarna och åt upp andra hästars lunch. För att hindra honom från att smita hade man fått sätta en extra eltråd lite längre ner, men det hjälpte inte alltid.
Jasmine
Född -Hermes
Född -Knut
Född -Lulebo Hecom's Matisse
Född 1993Vincent - Zaire
Matisse var en valack som kom till ridskolan 2006. Han har tyvärr haft otur och varit skadad en del, så han hade inte hunnit vara med i ridskolans verksamhet så mycket. Han var en av ridskolans större hästar, men också en av de snällaste. Han var en häst som passade både erfarna och oerfarna ryttare, pga hans höga utbildningsnivå och hans otroliga lugn. Det enda han inte klararade av var hoppning, då han hade lite svårt att lyfta på sina stora hovar. Matisse var mångas favorit och hade nästan alltid öronen framåt!
Panama
Till Panama <3
Första gången jag såg dig,
kan inte förstå att jag inte sett dig förr,
du var så himla vacker i mina ögon,
jag blev varm inombords,
jag visste att du var något speciellt.
Jag visste det.
Senare så skapade vi ett sånt vänskapsband,
som ingen trodde fanns,
Inte föränn nu har jag insett,
vilken vänskap vi fått,
relationen vi har,
allt som hänt emellan oss det här året,
det är ofattbart,
allt vi gått igenom,
jag har stöttat dig när du varit skadad,
allt känns så ofattbart,
tiden har gått så snabbt med dig,
vill inte att den ska ta slut,
vi har ett tag kvar tillsammans,
och den tiden ska jag ta vara på,
och vara med dig,
ska inte lämna dig ensam,
jag lovar.
Jag kommer aldrig svika dig,
Jag kommer alltid att stötta dig,
även om du vill ge dig av.
Jag kommer alltid att älska dig Panama,
du vet att jag älskar dig mest,
oavsett vad de andra säger så kommer du fortfarande leva vidare,
även om du inte står i stallet,
du kommer stå på de evigt gröna ängarna,
i Trapalanda.
Jag älskar dig Panama,
Glöm mig ej.
<3
Saknar stunden,
då allt var bra,
men det kan inte hålla förevigt,
nån gång måste det ta slut,
tårarna rinner,
men jag vet att du får det bäst,
dit du kommer snart.
Älskade, vackra, stora Matisse.
Jag saknar dej <3
Aw, vad gulligt att ni har lagt in min bild på Panama + text! :)